Lu-ucia hon kommer!

… och mycket annat nytt i mitt liv också. Som vår nya lägenhet i vår, den vi måttade upp tillsammans i tisdags. Eller som vår nya bil, Sienna. Hon är ljusblå! Eller som vår resa på måndag, den till andra sidan jorden(!). Mamma och pappa är helt enkelt grymma på att göra mycket på en och samma gång. Men som tur är får jag vara med på ett hörn och bestämma. Det känns fint.

n

n

Lucia, hon kom däremot på trappan utanför Solkatten idag. Lite sång hann vi med (magsjukan på skolan till trots), innan jag åkte hem igen och åt lussekatten från BRF Solhjulet och deras ljuskarneval på morgonen. Jessica har ju övat med oss i minst en månad, så jag rättar ofta mamma på sångernas text. ”Ute är mörkt och …”, nej mamma! DOM, ska det vara! Inte ”de”.. 

n

n

För om det är något jag kan så är det texter på sånger. Det också! För att jag har börjat ljuda något ord då och då. ”S-a-g-o-s-k-u-g-g-a-n” och ”d-a-g-s-p-ö-k-e-t” är två favoriter att läsa och lyssna på, just nu.

n

Lila hörlurar har jag fått i tidig julklapp och de är perfekta när jag behöver varva ner med något eget ibland eller lyssna på saga i lugn och ro.

n

n

Förutom julsångerna är det ”Hamster escape”, radioapan och Pappa Kapsyl-/ eller min egen pappas musik jag lyssnar på just nu. 

n

n

Annars har jag fått följa med en hel del på mammas jobb denna höst. Det är repetition i Gamla stan, sånger med en liten kör i två kyrkor (Alla helgona) eller som idag när jag fick följa med och lyssna på mammas konsert med Karin. Ny kompis fick jag då också, en sex-åring som heter Sofie. Hennes vill jag leka med igen! Och vi röjde vilt i kyrkan efter konserten. Mamma kunde t o m lämna mig där att leka själv. De’ ni!

n

n

Innan mammas jobb med Karin idag hämtade vi också min stora pepparkaka på Solkatten, den med egen kristyr på. Med lila stod det ”Elsie” på den och toppades med några blommor och lite strössel. Fint att få säga hej då och god jul en gång till innan ”den stora resan” på måndag. Den till Nya Zealand. 

n

n

Till resan har jag utöver hörlurarna också fått en alldeles egen resväska. En i guld! Och jag började med att packa den i veckan. Jag tog andäktigt ner magneterna från kylen, la dem i en liten genomskinlig påse och med clips hamnade de i väskan. Nu är jag redo för avfärd. Först ska jag baaaara leka lite till i helgen med både mammas och pappas bästa kompisar… för de är ju mina kompisar med. Åh det, det är kul! 

n

n

Och förresten! För den som vill läsa om mig och mina föräldrars resa på NZ kan ni följa den här på min blogg med lite sådär ”ojämna mellanrum”.

Rulla till toppen