En vågad tur

På många sätt, denna resdag från Christchurch till Wellington (NZs huvudstad). Med tidig taxi tog vi oss från motellet till busstationen. Hittade nätt och jämnt frukost till pappa (verkar vara klurigt med veganskt ibland), men satte oss sen på bussen mot färjan.

n

n

Bussresan började platt och bra. Sen kom bergen… Och för mig var de värre än bergen vid Milford Sound. Bussen åkte inte bara upp och ner och fram och tillbaka. Den vippade också från sida till sida i alla kurvorna.

n

Då blev det till att byta kläder i en jättefin liten kuststad som hette Kaikōura. Pappa och jag gick ut till havet och andades lite frisk luft. Det var skönt.

n

n

Men än var inte resan slut. Väl framme vid färjan fick jag en liten sval paus i färjeterminalen där jag lekte med alla fina julgranar som stod där. Väl på färjan började utropen i högtalaren – det blåser idag och behöver ni gå på toaletten illa kvickt avråder vi starkt till det. Använd istället påsarna som hänger lite titt som tätt på båten.

n

n

Sagt och… ogjort. Efter både lite ritande och kortspel tillsammans lämnade vi viken och vips kom vågorna. En efter en föll de ihop som sammanbitna korthus runtomkring oss. Själva satt vi stint och blickade mot horisonten. Vitt skum slog mot rutorna och horisonten åkte in och ut ur blickfånget.

n

Men alla vi tre satt stadigt i båten och vips var vi framme, si sådär 4h senare.

n

Som ”bra jobbat” fick jag en glass innan vi hoppade av och begrav oss till hotellet. Vi sov sen till sen morgon (ca kl 8).. och det, det var skönt det!

n

n

n

n

n

n

n

n

n

n

Rulla till toppen